Urmakaren och hans jobb                                                                   

 Det krävs en mängd olika verktyg och instrument för att reparera olika typer av klockor. Små, små till armbandsklockor och riktigt stora när det blir fråga om större väggur och tornur. 
Det här är avdelningenför att arbeta med armbandsur och mindre klockor.

                                                                                                                                                                                                                                     

När man kommer till de små klockorna gäller det att ha bra belysning och goda förstoringsglas. Dessutom krävs det att urmakaren är stadig på handen så att de små delarna kommer på rätt plats.





 

Små små delar kräver små verktyg. Här intill ser du vad som kan behövas

Här är en bild på hur små skruvar kan vara i en klocka och för att hantera dem krävs att man kan använda en pincett.

Det här är ett urverk till en liten smyckeklocka.

Sedan finns det jättetora klockor, i kyrktorn och på offentliga byggnader.Här kan det behövas både stege och grova tänger för att få ordning på uret.

Ett riktigt stort urverk, svensktillverkat från 1914, till ett tornur som behövde en översyn. 
Det blev till att klättra i flera trappor för att komma längst upp i huset för att kunna reparera det.


 

En hel del gamla fickklockor kommer också in för reparation. Många har ärvt eller fått ett fickur från en kär släkting eller vän och vill gärna att det ska fungera.
Det här är  insidan på en klocka från andra hälften av 1800-talet, en sk nyckeldragare. Den drogs upp med nyckel, istället för som många andra ha en knopp som man drog upp den med.

Det här vackert arbetade urverket tillhör ett spindelur med kedjedrift, tillverkat någon gång på 1700-talet. Det ska renoveras och det som ser ut som en tråd på bordet är kedjan som ska driva klockan. 

 Det här är ett prov på hur många moment det är innan det är färdigt med en guldskinande klocka. 
Ytorna ska behandlas i flera olika lager för att få en absolut slät yta innan det mycket tunna lagret av 24 karat guld läggs på.
Dessa pendyler gjordes förut för hand av ett antal duktiga snidare i Töreboda. 
Sedan tog förgyllare hand om klockfodralet och lade på guld och till slut monterades urverket i och man hade fått en guldpendyl tillverkad av Westerstrands Urfabrik, som sedan såldes i flera länder förutom Sverige.

 

Så här glittrande guldigt blev resultatet efter alla turer med ytbehandlingen. På 1950-talet var det mode med tillhörande lampetter som här på bilden och de tillverkades också av Westerstrands Urfabrik i Töreboda.