Eftersom min far var urmakare i mer än 60 år, började min skolning inom yrket tidigt. Redan i 5-årsåldern fick jag en gammal väckarklocka i julklapp, den ringde, men själva urverket fungerade inte och det var nog då som mina första lärdomar om hur klockor fungerar som kom till.
Det var ju roligt att skruva sönder och sedan försöka sätta ihop allt igen. Under hela skoltiden var jag med far i urmakeriet på fritiden och även senare, fast jag ägnat mig åt andra verksamheter tidvis, har jag arbetat med klockor.
De sista åren, min far hade urmakeriet kvar tills han blev nästan 90 år gammal, blev det mer och mer jag som fick överta hans uppgifter
Butiken i Töreboda hamnade där av ren slump och äventyrslusta, då vi ville flytta en bit söderut, för att förhoppningsvis få lite längre somrar och mildare vintrar än man har i Ångermanland.
Att sedan klockor och urtillverkning har varit stort här förut, gjorde ju att det passade extra bra med ett urmakeri här.
Men nu har hemlängtan slagit till och i november 2018 flyttade vi norrut till Ångermanland igen, med hela urmakeriet i packningen.
Väckarklockor har blivit ett samlingsobjekt
för mig, mest äldre, och de har ibland fått hedersplatsen
i ett skyltfönster som nu är ett tittskåp
för förbipasserande.
Många stannar och ler igenkännande åt
alla de gamla tortyrinstrumenten.
Förutom att reparera klockor av alla slag,
har vi också ett litet sortiment av nya
klockor till försäljning.
Batteribyten och byte av klockarmband
tillhör också de dagliga sysslorna.
